I början av juni denna sommarn så blev Hasse halt på vänster framben.. Det blev inte bättre så vi åkte till veterinären med honom. Där behandlade dom honom väldigt många gånger innan dom visste var det var. Jag och min farfar var liksom där i sex timmar. Sedan röntgade de honom. Dom hittade nåt mörk sprickliknade grej i strålbenet (antagligen skada ifrån bus i hagen , eller något sånt). Så diagnosen blev halt grad två, spricka i strålbenet.

Hasse skickades hem på sjukhage (5x5m) och metacam i tre veckor.

Tre veckor senare så var han inte halt längre. Vi åkte på ett återbesök hos veterinären och dom blev väldigt förvånade att han var ren. Han skulle få sättas igång igen! Han fick ett igångsättnings-schema som låg på ca nio veckor. 

Jag började med att skritta i tre veckor. Jag var så himla glad och lycklig över att äntligen få sitta på hans rygg igen! Även om det bara var skritt så var jag motiverad varje dag verkligen! 

Sen kom dagen vi skulle börja trava lite lätt, ca 200 m. Han kändes superfräsch och stabil! Dagen efter så skulle vi trava igen.. Då var han halt igen! Kände redan i skritten att han var ostabil och det kändes konstigt... Men han var halt ännu en gång. Blev superledsen ännu en gång.. 

Vi tog honom till veterinären två dagar efter. Han var halt i grad två. Vi röntgade honom igen och det såg likadant ut på röntgenbilderna som sist. Något mörk "streck" i strålbenet. Våran veterinär gav oss inget svar, utan skulle diskutera med kollegor osv.. Så vi åkte hem. 

Vi fick inga svar på en hel vecka. Kändes som den längsta veckan i mitt liv.. 

I torsdags när jag var i skolan så ringde pappa mig och sa att han hade fått svar.. Visste inte riktigt hur jag skulle känna. Jag ville bara bryta ihop. Pappa kom och hämtade mig i skolan och vi pratade om allt i bilen. 

Hasse skulle inte bli ridbar igen. Någonsin. Pappa berättade att våran veterinär hade kontaktat en expert i Skåne som sa detta.. Våran veterinär undrade om hon hade släppt iväg Hasse för tidigt för igångsättning, men nej. Hans ben kommer aldrig klara av den belastningen igen. Han kommer bli halt gång på gång i så fall. 

Vi har gjort ett beslut att låta Hasse pensioneras (vid 12 år..) och låta honom gå på lösdrift. Det är att göra det bästa av saken. Han ska må som bäst, Hasse. Han kommer inte ha ont i sitt ben, Om han inte belastar det. Så lösdrift verkar perfekt i detta läget. 

Vi var och kollade på en lösdrift häromdan och det var så fint! Drömstället för Hasse , verkligen! 

Som ryttare/ hästälskare är detta en av de största mardrömmar som man kan tänka sig.. Eller nej, jag hade aldrig kunnat förställa hur detta skulle kännas för ett halvår sen. Det fanns inte på kartan. Nu vet jag. Det har blivit väldigt många tårar och väldigt många känslor den senaste månaden. Man kan säga att detta är något av det tuffaste jag varit med om. Som hästmänniska att se den man älskar mest i världen bli skadad för livet. Det tar extremt på en. 

Vi ska göra det bästa man kan göra av denna situation, det är att se till att Hasse har det bäst, vilket han förtjänar!! 

Är även jätte tacksam över allt stöd jag har fått under detta av vänner och familj.. Guld värda. Speciellt min pappa. Bästa pappan i hela världen!<3

Min älskade ponny <3 <3 <3 

Världens finaste ponny