Hasse blir triangelmärkt. Vi kommer aldrig tävla igen. Han kommer adlige kunna vara en hopp ponny igen. Hans skada kommer aldrig klara av den belastningen igen. 

Visst är jag glad att han inte kommer ha ont längre, men samtidigt så kommer alla mål, all tid vi lagt, alla tårar och svett, så vi kämpat varit meningslöst. Jag vet att det inte är så egentligen , men Så känns det i alla fall. 

Varit en känslosam kväll, så ska gå och lägga mig nu, godnatt..