Är väl något uppenbart. Ridningen. Gå till stallet efter skolan i alla väder, varje årstid. Det sociala i stallet, alla kämpiga träningar, allt pyssel och putsning inför tävling, självklart tävlingarna, alla mål man klarar av och även de nya man sätter. Gud vad jag saknar detta. Det är verkligen detta jag brinner för!

 

Det känns inte riktigt som mig själv när går hem direkt efter skolan eller åker till någon kompis på en vardag och stannar där hela kvällen. Gud vad man kan fästa sig vid något.. och någon. Vet att Hasse har det hur bra som helst på sitt nya ställe, men om man har spenderat nästan alla dagar i snart tre år med honom, så känns det kind of weird. 

 

Kommer ihåg hur han alltid  hade ute huvudet genom boxdörrsluckan och hade koll på allt verkligen. Från att jag kom till stallet tills jag gick. 

Varje träning för Christian som började dåligt, var alltid de som slutade som de bästa. Då vi lärde oss massor. Hasse som verkligen alltid gjorde sitt bästa. Minns hur han verkligen blev ängslig och spänd när han insett att han misskött sig eller när vi missförstått varadra, haha lillen! En ponny på miljonen som verkligen är den snällaste ponnyn jag träffat.Han gillade berömmen och gjorde allt han gick för i det han älskade, att hoppa framför allt!

 

Säger en grej till er med häst eller ponny, eller ni som rider eller sysslar med djur, ta vara på den tiden! Njut av varje sekund, saker kan ändras hur snabbt som helst. Det vet jag ... Så klappa er själva på kinden och var medvetna om vilken tur ni har.